Det är sällan någon i familjen får bevittna tornbyggandet. Plötsligt står det bara där. Många torn har därför säkert passerat obemärkt förbi. Men på senare tid har byggmästaren börjat inse föräldrarnas intresse för tornen och brukar ropa att vi ska komma och fotografera. Jag är glad att han i detta fall, trots den något privata situationen han befann sig i, hade sinnesnärvaro att för det första bygga ett torn och för det andra ropa på sin pappa som kunde dokumentera. Får jag äran att presentera:
Toarullepåtoarulle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar